Begravning
Dagen innan hon dog gick jag och Job pa en spontanpromenad och halsade pa henne. Mkt tacksam for det nu i efterhand.
Kan kanske beskriva lite om begravningar i Zambia. De ar valdigt annorlunda om man jamfor med svenska. Nu kan jag ju det mesta om begravningar eftersom jag fick vara med om denna, pa nara hall sa att saga.
Forst nar en person dor maste familjen transportera kroppen till barhuset och tvatta kroppen. Det finns ingen som hjalper en med detta sa det kan vara ratt jobbigt for familjen. Dagen efter borjar folk samlas i ngr de kallar sorge huset. Mannen utanfor och kvinnorna inne i huset. Det ar typ som en likvaka som varar i tva dagar medan man vantar pa att alla slaktingar ska anlanda. UNder den tiden ar familjen ansvarig for att det finns mat till alla som kommer... Pa Min svarmors likvaka var det ca 500 pers som skulle matas i tva dygn. Kvinnorna ar helt hysteriskt kanslomassiga och sitter inne i huset o skriger/grater i 2 dygn. Pa den tredje dagen sker sjalva gravsattningen. Pa morgonen aker de aldsta och lagger kroppen i kistan sedan ta de med kistan till sorgehuset. De har sedan ngn typ av kyrkcermoni i hemmet sedan far alla kolla pa kroppen. Alla som vill.. Sedan aker man ivag till gravplatsen. I byarna har de flesta familjer en egen gravplats pa sin tomt dar alla i familjen begravs. Under hela resan till gravplatsen sjunger kvinnorna. Helt sjukt vackert.
Val pa gravplatsen predikar ngn. Ber lite, graver ner kroppen. Sedan far man i tur och ordning ga och boja kna vid jordhogen o lagga sin blomma. Man gar i typ rangordning. De som varit narmast henne osv. Valdigt smartsamt. Min svarmos maste ha varit valdigt omtyck for det kom ca 2000 personer till hennes begravning.
Jag kanske lagger in lite bilder senare.. tills dess. Ha det bra!