inZambia

Hejsan!

Tycker att ni som ännu läser min blogg trots att jag bara skriver en gång i kvartalet är väldigt trogna och det är rätt uppmuntrande att se att några där hemma i Sverige fortfarande kommer ihåg mig!

Jag har haft massor för mig sedan sist. Jag har för det första byggt en fin spis till barnhemmet. Det fanns en sedan tidigare men det hade totalrasat så jag såg till att en ny kom till. Vi bestämde oss också för att höja taket lite för mannen som lagar mat varje dag åt barnen kunde inte riktigt stå raklång och det såg inte så bekvämt ut.

När barnen gick på skollov kom rektorn och frågade om vi kunde göra något åt en skolbyggnad som ser förfärlig ut. Med hjälp från Artecos vänner tog vi oss an även detta och just nu är vi i full gång att riva de gamla väggarna (se bilder) för att sedan  bygga upp nya RAKA väggar! Rätt skojigt med byggprojekten även om det kan vara svårt att hålla reda på byggarbetarna då det finns en bar väldigt nära barnhemmet o de flesta murarna har tendenser till alkoholproblem. Just därför sitter jag nu och övervakar dom för att de inte ska kunna smita iväg.

Mellan dessa två byggprojekt tog jag mig ett välförtjänt (enligt mig själv) lov. Åkte först iväg till Ndola för att hälsa på Nicola och Mattias. De hade en jättetrevlig avskedsfest för sina vänner i deras fantastiskt vackra hus. Jag har inte njutit så av mat och utsikt på vääääääääligt länge!

Efter en helg i Ndola bar det av mot Lusaka för att ordna med Jobs visum för resan till Sverige i juli. Svenska ambassaden är rätt så knepig så det tog 4 dagar att bara lämna in ansökan. De är inte heller speciellt trevliga där. Jag fick inte ens följa med in på ambassaden utan fick vänta i väktarnas bås ute vid grinden i 4 timmar. Tack och lov var ena vakten också från Kabwe så det innebär att vi i princip är syskon. Vi tränade på svenska tillsammans, lagade zambisk mat och tjattrade om allt möjligt.

Under tiden vi stannade i Lusaka bodde vi hos Jobs syster. Det blev mycket vila där. Faktum är att man inte behöver röra ett finger i det huset då de har 3 anställda som tar hand om all matlagning, städning, tvätt och inköp. Kan tyckas lite konstigt i svenska ögon men det är rätt vanligt med ”maids” även i fattiga hem i Zambia.

Allt var dock inte en dans på rosor i Lusaka för vi lyckades med en del olyckliga saker också. Job tappade, för det första,  min internet bankdosa i en av minibussarna som utgör lokaltrafiken (omöjligt att hitta igen), visakortet som är lite sprucket fastnade i en bankomat och min väska med alla våra sista pengar samt ALLT mitt smink blev stulet på en grillfest. Men men, Man ska väl inte gråta över spilld mjölk, dock så är det väldigt olyckligt med sminket för det går inte att köpa i Zambia till rimligt pris och alla som känner mig lite grann vet att jag inte tycker om att röra mig på stan utan Foundation.

Jadu, för att avsluta kan jag ju säga till er alla att MAGDA OCH OLIVIA KOMMER SNART! Är så sjukt taggad på att få lite vitt sällskap att ni knappt kan förstå! Kan låta lite knas att säga ”vitt sällskap” men det kan vara så oerhört frustrerande att alltid vara den enda som tänker på ett speciellt sätt, eller den enda som inte förstår vad alla skrattar åt osv. Och egentligen är det väl inte vitt sällskap jag längtar efter först och främst utan SVENSKTALANDE SÄLLSKAP! Så Florence, du är också välkommen om det skulle vara så! Haha!

Nu ska jag sluta skriva strunt och joina de 10 ungar som i skrivande stund dansar runt mig och rycker i mina armar för att jag ska komma med i dansen. Vi hörs!!